Trollingfiske – teknik, båt och utrustning

Trollingfiske är en av de mest effektiva metoderna som finns för att fånga fisk. Du drar ett eller flera beten efter en båt i rörelse och låter båtens fart ge betet liv – vilket betyder att du hela tiden fiskar av nytt vatten i stället för att vänta på att fisken ska hitta dig.

Tekniken är dessutom förvånansvärt nybörjarvänlig. Så länge båten rör sig i rätt fart fiskar betena, och med spöhållare kan du köra flera linor samtidigt utan att hålla i ett enda spö.

I den här guiden går vi igenom vad trollingfiske är, vilken båt och utrustning du behöver samt hur du hittar rätt fart – den enskilt viktigaste faktorn för att få napp.

Vad är trollingfiske?

Trolling innebär att du drar ett bete genom vattnet på en lina bakom en båt i rörelse. Du kan ha en lina i vattnet eller många, men principen är densamma: fisken ska luras att tro att betet är ett byte på flykt.

Trolling är samtidigt mycket mer än att bara dra några linor efter båten. Beroende på var du fiskar och vilken art du är ute efter varierar allt från betesval och fart till hur djupt och hur långt bakom båten betena presenteras. I svenska vatten är trolling framför allt förknippat med lax och öring på de stora sjöarna och i Östersjön – vill du fokusera på just laxen har vi en egen guide till att fiska lax – men tekniken fungerar lika bra efter gädda i skärgården.

Utrustning för trollingfiske

Trolling är den mest utrustningstunga av sportfiskets tekniker. Här är det viktigaste du behöver.

Båt och motor

Båten är den dyraste och viktigaste delen – hela tekniken bygger på att ständigt vara i rörelse. Ska du trolla på stora vatten eller till havs behöver du en sjöduglig båt med pålitlig motor. På mindre sjöar och lugna vatten fungerar en mindre båt utmärkt, gärna kompletterad med en tystgående elektrisk trollingmotor som inte skrämmer fisken på grunt vatten.

Glöm inte säkerheten: flytväst eller flytoverall är självklart ombord, särskilt under vår och höst när vattnet är kallt.

Spön och rullar

En trollingbåt riggas ofta med sex till sju spön. Trollingspön är i regel 7–9 fot (2,1–2,7 meter) långa, med en mjukare aktion i toppen som fjädrar av de hårda huggen i fart samtidigt som ryggraden klarar stora fiskar och det konstanta motstånd som uppstår när betet dras genom vattnet.

Till rullen är en multiplikatorrulle (baitcasting) förstahandsvalet – den ger bäst kontroll och finns ofta med linräknare, så att du kan mäta exakt hur många meter lina du släppt ut. Det är en enorm fördel när du väl hittat rätt avstånd och djup och vill lägga tillbaka betet på precis samma ställe kast efter kast.

Spöhållare

Trolling kräver att spöna sitter säkert medan båten rör sig. Stabila spöhållare är därför obligatoriska – dels för att du inte ska tappa ett spö när en stor fisk hugger, dels för att du ska kunna köra flera linor samtidigt. Många trollingbåtar har inbyggda hållare, men det finns bra externa hållare att montera på de flesta båtar.

Planerboards och djupriggar

För att sprida ut betena används planerboards (linhållare) som drar linorna ut åt sidorna om båten. Det förhindrar trassel och placerar betena utanför motorljud och propellervatten – där fisken vågar hugga.

Djupriggar (downriggers) löser i stället djupledet: en tung vikt på 2–5 kg sänker betet exakt till önskat djup – ofta 5–20 meter vid laxtrolling – och linan sitter i ett clips som släpper direkt när fisken hugger. Då kan du drilla fisken på fri lina utan vikten i vägen. Saknar du djuprigg tar du dig en bit ner med djupdykande wobblers, paravaner eller inknutna sänken.

Lina

Vid kust- och insjötrolling klarar du dig långt med den lina du redan har – huvudsaken är att den är tillräckligt lång och stark för målfisken. Monofilament töjer och absorberar de hårda huggen som kommer i fart, vilket många uppskattar vid snabb trolling. Flätlina är starkare, tunnare och skär bättre ner mot djupet. Skarvar du fläta mot en nylon- eller fluorocarbontafs är albright-knuten ett pålitligt val.

Beten för trolling

Det bästa betet beror helt på vilken fisk du är ute efter. I sötvatten och kustnära vatten är wobblers och mjukbeten klassiska val för gös, öring, lax och gädda. Skeddrag i olika storlekar fungerar utmärkt efter lax och öring på de stora sjöarna.

På havet, efter större rovfiskar, används ofta så kallade skirted baits – kjolförsedda beten som gärna kombineras med naturligt agn. Trolling är bara en av flera metoder till havs; i vår översikt om havsfiske går vi igenom fler tekniker för det salta fisket. Kombinationen av färskt agn och konstbete är effektiv eftersom den lockar med både doft och färg.

Rätt fart – trollingens viktigaste faktor

Fråga vilken erfaren trollingfiskare som helst vad som är viktigast i presentationen och du får samma svar: farten. Rätt fart är det som får betet att se levande ut.

Någon exakt facithastighet finns inte. Tumregler som 2–3 knop för lax och öring på de stora insjöarna och i Östersjön, eller runt 3–4 knop för gädda med större wobblers, är bara startpunkter – av två skäl:

1. Vattnet rör sig. Ström och vind gör att samma fart över grund ger helt olika fart genom vattnet beroende på om du går med eller mot strömmen. Anpassa varvtalet därefter.
2. Fisken mäter inte fart – den bedömer liv. Rovfisken bryr sig bara om ifall det den jagar ser ut som ett levande byte. Det ska du också göra.

Titta på dina beten bredvid båten innan du släpper ut dem: går wobblern med tät, regelbunden gång är farten rätt. Roterar eller skenar betet – sakta ner.

Bästa förhållandena och praktiska tips

• Kör inte rakt. Regelbundna girar gör att betena på insidan saktar ner och sjunker medan ytterbetena accelererar och stiger – variationen utlöser ofta huggen.
• Grov sjö? Släpp betena längre bak och sänk farten, så går de stabilare i vågorna.
• Håll koll på akterspegeln. För mycket vitt propellervatten försämrar sikten runt betena – sprid ut dem med planerboards.
• Använd ekolodet. Hittar du betesfiskstim och språngskiktet – ofta där vattnet växlar från runt 12–15 °C ner mot kallare djupvatten på sommaren – vet du på vilket djup dina beten ska gå. Lax och öring står gärna vid den kanten.
• Kontrollera lokala regler. Antal tillåtna spön per person och fredningstider varierar mellan vatten – ta reda på vad som gäller innan du åker.

Snabba tips

• Testa varje bete vid båtsidan innan du släpper ut det – går wobblern med tät, jämn gång är farten rätt.
• Kör i mjuka slalomgirer i stället för spikrakt; fartväxlingen i giren utlöser ofta hugget.
• Släpp betena långt bakom båten på grunt vatten så att motorljud och propellervatten inte skrämmer fisken.
• Låt linräknaren jobba: notera meterantalet på det spö som fick hugg och lägg tillbaka på samma avstånd.
• Ha alltid flytväst eller flytoverall på – trolling sker i rörelse och ofta i kallt vatten vår och höst.

Vanliga misstag

1. Fel fart för betet. Alla beten har ett fartfönster där de går som bäst – testa vid båtsidan i stället för att gissa.
2. Betena för nära båten. Motorljud och propellervatten skrämmer fisk, särskilt på grunt vatten. Släpp ut ordentligt eller använd planerboards.
3. Samma djup hela dagen. Fisken står ofta koncentrerad i ett smalt temperaturskikt. Utan djupriggar eller sänken fiskar du ofta över fisken.
4. Slarv med spöhållare. Ett hugg i full fart rycker ett dåligt säkrat spö överbord på en sekund.