När ska du använda stoppknuten?
Stoppknuten är rätt val varje gång linan behöver ett pålitligt stopp i änden:
- Hindra linan från att glida ur ett hål eller beslag – knutens klassiska uppgift; den bulkiga profilen fastnar där tunnare knutar smiter igenom.
- Säkra riggar och tackel – som avslut på en tafs eller lina där ett stopp behövs för att hålla vikter eller pärlor på plats.
- När en vanlig åtta inte räcker – Ashley-stoppknuten skakar inte loss lika lätt som en åttaknut och bygger mer volym.
Behöver du i stället fästa linan på rullens spole är spolaxelknuten rätt verktyg, och ska du fästa en krok i linans ände är palomarknuten förstahandsvalet.
Styrkor och svagheter
Styrkor
- Mycket mindre benägen att skaka loss än åttaknuten och andra enkla stoppknutar.
- Den bulkigaste av de enkla stopparna – greppar där tunnare knutar glider igenom.
- Lätt att kontrollera: de tre loberna på undersidan visar direkt om knuten är rätt slagen.
Svagheter
- Förvånansvärt lätt att göra fel på – momenten måste göras i rätt ordning och tampen måste gå genom rätt ögla.
- Kräver en bestämd åtdragningsordning för att bli säker, vilket tar en stund att lära in.
- Svår att lossa när den väl är hårt åtdragen – räkna med att klippa bort den.
Vanliga misstag
- Fel åtdragningsordning. Drar du i tamp eller stående lina innan halvknuten är satt kollapsar knuten till en svagare form. Ordningen är alltid: halvknuten först, sedan tampen, sist den stående linan.
- Tampen träs genom fel ögla. Med två öglor i arbete är det lätt att ta fel – då får du en helt annan (och sämre) knut. Kontrollera de tre loberna på undersidan när du är klar.
- Knuten dras åt i ett enda drag. Rycker du åt allt på en gång lägger sig parterna fel. Sätt knuten stegvis enligt ordningen ovan.
- För kort tamp. Lämnar du för lite tamp har du inget att dra åt med i steg 8 – tio centimeter är lagom att arbeta med.
